2009-12-26

5-års-dagen

Foto som är taget av okänd fotograf, strax innan
vågorna träffade land. Det är jag som står längst
till vänster och pekar ut mot vågen och vi skriker åt
människor som befinner sig längre ut i vattnet.
För 5 år sedan vid den här tiden hade vi tagit
oss upp till en klipphäll tillsammans med en massa
andra människor.
Vi har alla 16 personer som reste tillsammans,
hittat på varandra efter tumultet i vågorna.
Skräcken efter vågorna hade lagt sig lite och
faran för fler vågor som under dagen hela tiden
som alla varit rädda för, avtagit mer och mer.
Vi hade fått tillgång till lite mat, vatten och frukt
och några av barnen hade nu äntligen somnat.......
Vi hade fått tag i telefon så vi hade kunnat
få kontakt med våra nära och kära här hemma
i Sverige och meddelat att vi var ok.
Otroligt hjärtskärande att höra rösten på
mamma och pappa.......
Vi låg på marken med filtar, kläder huller om buller.
Man kunde höra människor prata tyst och gråta
i mörkret.......
Ibland hörde man helikoptrar som surrade i luften.
Det här är nog en minnesbild som aldrig kommer
att blekna.......
-Tack gode gud för att klarade oss!

3 kommentarer:

Ewa sa...

Hej vännen,
förstår lite hur du känner...
1978, den 10 juni var jag ute och firade med mina vänner i Borås....jag skulle jobba tidigt nästa dag så jag gick hem lite före de andra(ovanligt på den tiden...)en stund efter jag kommit hem stod hela Statt i Borås i lågor, min allra bästa vän Lisa(som jag kramat o "smitt planer för nästa kväll me" bara en kort stund tidigare)omkom i branden, liksom många av mina andra vänner..jag är såå otroligt tacksam att jag "klarade mej" men tänker fortfarande ofta på Lisa och hur livet sååå fort kan förändras...jag har några saker jag fått av henne och de är mej såå kära och varje gång jag tittar på dem så är hon så "levande" trots att det är sååå många år sen så finns det i "min ryggsäck".
Kram på dej
Ewa

Anonym sa...

Tänkte på er på 5-årsdagen när det visades på TV! Det måste ha varit en öerhört stark upplevelse!
Kram Nina

Marie Söderberg sa...

men min goa vän..inte visste jag att du var där..himmel himmel..jag e skakad..verkligen tack gode gud att ni alla klarade er..och att jag fått träffa dej..