2010-05-13

Kärt återseende!

Idag fick jag en glad överraskning i butiken.
Det kom nämligen en gammal granne till mig på besök.
Hon bodde på bondgården mittemot mitt barndomshem.
i Västbyggeby i Valbo.
Jag bodde i Storfarsgården och dom bodde i
Öbergsgården.......
Jag älskade att vara hos mina grannar.
Känns som om jag var där jämt.
Har massor med fina minnen och känslor
därifrån när jag tänker tillbaka.
Fick hjälpa till med lite allt möjligt på gården.
Ryktade hästar, matade höns, mockade ko-skit och
gick ut och rastade deras hundar mm.
Var säkert i vägen en del kan jag tro.
Men Anita och Hasse (som tyvärr inte finns längre)
var alltid så snälla emot mig.
(förutom när Hasse lurade mig att han hade
en bäbis i magen som hette Folke, som jag tok-trodde på.)
Önskar att alla hade så fina grannar att växa upp bredvid....
***
När jag var liten hade jag och min kompis, Stefan bestämt oss
för att bli piga och dräng hos Hasse och Anita när vi blev stora......
***
Iallfall så fick jag den här fina saken av Anita idag.
Det är en snidad trä-tavla som jag gjorde på slöjden
för 32 år sen och gett i present till dom.
Och idag fick jag tillbaka den.
Blev såååå himla rörd över att hon har haft den kvar
i alla dessa år och att jag nu har fått tillbaka den.
***
Jag har snidat och målat och skrivit mina favorit-häst-namn på den.
Dixie Nixon och Skarpmin var min absoluta favvisar.
Fick alltid sitta med i kärran när Hasse eller Anita körde
hästarna och ibland fick jag hålla i tömmarna......
Ingen var lyckligare än jag då.....
***
Tack Anita och Pelle för Ert besök idag.
Super-trevligt!
Lovar att jag kommer förbi nån dag och hälsar på.
Och tavlan, har fått hedersplats i butiken....

3 kommentarer:

Anonym sa...

Nog blir man lite rörd... jag känner en liten tår i ögonvrån. Kram, mamma.

Nina sa...

Ha ha...å´jag kan intyga lyckan då jag fick uppleva den på nära håll!

Manenna sa...

Haha va kul!! Ja man blev faktiskt lite rörd... (Jag har ringt dom om hö flera gånger nu men dom kollar ju aldrig hur mycket dom har kvar...)